Kopplingen Stonehenge – Ales stenar

1 Kopplingen Stonehenge Ales stenarSamst mmigheten betr ffande Stonehenge ochAles stenars geometriska och astronomiskagrundplan saknar motsvarighetPresentation av:Bob G Lind ochNils-Axel M rner ISBN-91-631-9843-6 Kopplingen Stonehenge Ales stenarSoluppg ngen vid vintersolst versikt fr n , s. 55 f.).3. En ny kalendarisk utg ngspunktDet var fr mst tack vare Malmstr ms och Roslunds arkeoastrono-miska bidrag som jag sj lv vintern 1993 inspirerades att p b rja en egen utforskning av Ales stenars betydelser. Jag utgick ifr n den redan sjutton r tidigare offentliggjorda teorin att stenformationen ursprungligen hade rests med astronomiska syften, en teori som vid denna tidpunkt kr vde fler bekr ftelser f r att ses som den mest tro-liga av alla tolkningar.

2 Hypotesen led brist p tillr cklig bevisf ring och de vriga stenarna i fornl mningen, f rutom st varna, stod nnu utan arkeoastronomisk f rklaring. Min avsikt var att om m jligt vidareutveckla de tidigare framf rda resonemangen och se om jag kunde finna ytterligare bel gg f r att Ales stenars ndam l var att ha verkat som n gon slags solkalender eller soltidsm tare. Roslunds kalenderteori utgick i korta drag ifr n att Ales stenar inte var uppst llda som ett skepp, utan som tv motst llda parabler. Stens ttningens observationspunkt skulle d befinna sig intill den roderstenen utanf r den syd stra st vstenen (se s. 12) och genom att man d rifr n studerade solen g upp ver dals nkan vid Borrby backar, 12,9 km nordost om Ales stenar , skulle man kunna best m-ma datumet f r sommarsolst ndet (Roslund 1979, s.)

3 9 ff.). Stenarna l ngs med sidoborden menade Roslund utgjorde en observations-linje, mark rer f r var man forts ttningsvis skulle st f r att se solen g upp p samma st lle. Vid efterhandsgranskning har det emellertid framkommit att en ber kning av sommarsolst ndet med detta f rfarande inte har varit realiserbar och Roslund (2002, s. 104) har d rf r dragit tillbaka sin teori. Inte heller verensst mde parabelformen med Ales stenar eftersom det i s fall skulle saknas tv stenar p vardera sida om roderstenen och dessutom skulle de m ktiga st vstenarna ha hamnat utanf r parabelm nstret och s le-des saknat betydelse. Att just Roslunds teori inte har visat sig vara till mpbar ger p intet vis bel gg f r att Ales stenar inte har haft en astronomisk funk-tion.

4 Hypoteserna om hur kalendern har varit avsedd att avl sas kan vara m nga och det r f rst n r man vetenskapligt pr var dem som deras funktionsduglighet uppdagar sig. F r mig f ref ll det m rkligt att observationspunkten skulle befinna sig utanf r anl ggningen och n m rkligare var det att punkten skulle f rflytta sig bak t utmed sidoborden 2,08 meter f r varje dag , som Roslund (1979, s. 9) f reslog. Ett s dant ber kningssystem m ste ha varit om jligt att f lja! Ist llet hade jag utarbetat en ny hypotes som jag p plats avs g att pr va. Min tankem ssiga f rest llning var att om Ales stenar fungerat som tidm tare borde utg ngspunkten f r ber kningarna, observationsplatsen, vara centralt bel gen i skeppets mittpunkt.

5 Dessutom fann jag det som mest logiskt att observationsplatsen 16 Sten 1B. Sommarsolst nd. Solnedg ng i nordv st kl. Sten 1A. Vintersolst nd. Soluppg ng i sydost kl. Sten 12. V rdagj mning. Soluppg ng i ster kl. 12. H stdagj mning. Solnedg ng i v ster kl. V NVSOSV1B1 ANOA xellinje B G LindSten 16. Vintersolst nd. Solnedg ng i sydv st kl. 16. Sommarsolst nd. Soluppg ng i nordost kl. Soluppg ngen vid sommarsolst Alfredsson - Pionj ren som fick bollen att rulla vid Ales att den k nde komikern och filmregiss ren Hans Alfredsson, sommaren 1975, hade bes kt en rad f rhistoriska stens ttningar p Orkney arna, ville han efter hemresan omedelbart fara till Ales kapitlet Gamla stenar ur boken B sta v gen till Muckle Flugga skriver Hans Alfredsson.

6 Knappt hade jag satt foten p fosterjorden efter v r resa f rr n jag ilade till K seberga, k pte n gra nyr kta sillar och besteg branten och satte mig i den storslagna stens ttningen, t sillarna, fun-derade och m tte med min scoutkompass. D visar sig detta: Denna stora stenoval, detta skepp pekar med f rst ven rakt i den riktningen d r solen g r upp den 22 december, dvs midvintersolst ndet! F ljaktligen g r solen upp vid midsommar vinkelr tt mot detta, dvs om man syftar rakt midskepps. P den f rsta ordentliga avbildningen av Ales stenar , av antikvitetstecknaren C. G. G. Hilfelings teckning fr n 1777, kan man se att det p den tiden fanns flera stenar utanf r skeppsovalen med vilka bl a, mittpunkten s rskilt markerades. Vi vet ju ocks att man i Norden p brons ldern tydligen dyrkade solen, vilket framg r dels av den stiliga solvagnen i brons fr n Trundholm, dels h llristningar t o m mycket n ra K seberga, i Simris d r det finns solsymboler.

7 De p h llristningarna i Bohusl n vanliga skeppen med en m ktig solsymbol p , kan ju ocks antyda en f rklaring till att man byggt stens ttningen i K seberga i form av ett skepp . Avslutningsvis skriver Hans Alfredsson: Tror Ni mig nu d ? Jag tycker att n gon arkeologkunnig astronom skall ka till K seberga och fundera. Varf r skulle inte v ra brons ldersf rf der ha varit hemma i avancerad astrono-mi? Det r bara att gratulera Hans Alfredsson. Han har haft r tt fr n b rjan i 35 r!Antikvitetstecknaren C. G. G. Hilfelings teckning fr n 1777 visar att de tv sidomittstenarna m ste ha anv nts som sikt- och korriger-ingsstenar vid vinter- och sommarsolst ndet. Sidostenarna ing r i den geometriska n Stonehenge till Ales stenarGrundplan avsl jar de geometriska och astronomiska likheternaMed sin megalitiska yard (MY) som f rebild genomf rde professor Alexander Thom 1973 den f rsta noggranna uppm tningen av Englands nationalmonument Stonehenge .

8 Tidigare hade Alexan-der Thom unders kt ver femhundra brittiska stencirklar och funnit att man vid byggandet m ste ha anv nt en l ngdenhet som var 2,72 fot, vilket motsvarar 0,829 meter. Stonehenge med sin stations- rektangel bekr ftade denna enhet, vilket ocks Ales stenar g r. En tredjedel av de stencirklar som Alexander Thom* gjorde uppm tningar i var inte runda, utan hade n rmast en geometri som kan h rledas fr n Pytagoreiska trianglar, vars sidor ber knade hela antalet megalitiska yard. N gra stens ttningar, exempelvis Castle Rigg, hade sin geometri kopplad direkt till astronomiska riktningar f r solen och m nen, ett f rh llande som enligt astronomisk forskning ven g ller f r l och stationsstenarDen f rsta delen av Henget uppf rdes omkring 3150 och bestod huvudsakligen av en enkel cirkelformad tv meter h g jordvall, omgiven av en vallgrav med tv ing ngar, en i nordost och en i syd.

9 Vid huvuding ngen i nordost restes tv stora motst llda stenar varav den sk slaktarstenen r kvar, medan den andra sedan l ng tid r f rsvunnen. Kvar i sin ursprungliga position r ven h l-stenen , dvs den ber mda solstenen som rests som siktsten mot solen, ett tiotal meter utanf r huvud-ing ngen. Solstenen st r placerad strax h ger om axeln f r fr n centrum i den cirkelformade vallanl ggningen utgjorde solstenen h jdpunkten i den fem-hundra meter l nga paradavenyn f r soluppg ngen vid sommarsolst ndet, rets l ngsta dag och kor-taste natt. Omkring 3000 anlades innanf r vallen en cirkel best ende av 56 h l, vilka numera kallas f r Aubrey cirkeln (efter John Aubrey som uppt ckte den p 1600-talet). Anledningen till de 56 h len r omstridd och d rf r r deras betydelse inte helt klarlagd.

10 En klarlagd betydelse har d remot de fyra stationsstenarna som omkring tv hundra r senare restes i Aubreycirkeln och bildade h rnen av en rektangel, d r f rh llandet mellan sidorna r lika. Tv av de cirka 3,7 meter h ga stationsstenarna r sedan l nge f rsvunna, men sp ren i marken finns fortfarande kvar. De andra tv stenarna r i beh ll p sina ursprungliga platser. En av dem har dock blivit s nderslagen p mitten och r numera endast 1,2 meter h g den andra stenen, som r 2,7 me-ter, har fallit omkull p StonehengeOmkring 2600 restes kring Aubreycirkeln och stationsstensrektangeln stora bl aktiga bautaste-nar i h stskoform. Bl stenarna anses ha forslats dit drygt 300 km fr n Pount Saeson, n ra Preseley Hills i s dra Wales. Tv hundra r senare restes slutligen den ber mda trilitiska sarsens cirkeln , vars j ttelika stenblock och verliggare hade sl pats ner fr n Fyfield Down som r bel get 32 km rakt norr om Stonehenge .