Vad är bra terapi? eller Värderingsvariabler i ...

1 Vad r bra terapi? eller V rderingsvariabler i behandlingsarbete S fort vi ska utv rdera, studera och bed ma terapiformer1 vilket ofta sker inom terapiforskningen tvingas vi ta st llning till olika effektvariabler. Det betyder att vi beh ver ta st llning till vad vi anser vara bra respektive d ligt samt vilka variabler som vi anser vara relevanta eller icke-relevanta. Inom olika skolbildningar/terapiformer g rs olika v rderingar, beroende p den egna modellens utg ngspunkter. Vanligen sker dessa utv rderingar utifr n den egna modellens referensramar, vilket g r det sv rt att j mf ra olika modeller sinsemellan. Detta tycks dock inte r cka, utan ven en mera personlig eller privat definition av vad som betraktas som bra/v rdefullt tycks alltid finnas med.

2 Det r tyv rr inte s vanligt att terapeuter, utbildare med flera, diskuterar dessa grundl ggande kriterier. Ofta n jer vi oss med att klienten m r b ttre , bed ms som symptomfri, f tt kad insikt eller liknande, vilket anses vara ett framsteg (i alla fall om det kriteriet bed ms s inom den egna skolbildningen). Det betyder att vi anser/har tagit st llning till att m b ttre r ett positivt kriterium. Det r allts . b ttre att m b ttre n att inte m b ttre . Detta exempel r ju t mligen enkelt och troligen skulle de flesta inst mma i detta, oavsett skolbildning. N r det g ller skolbildningar som vi r mera tveksamma till, eller rent av kritiska, r cker det ofta inte som kriterie f r att den modellen ska betraktas som (lika) bra.

3 En grundl ggande tanke i detta r att varje terapeut, utbildare, handledare etc. b de inf r sig sj lv, sina elever och sina klienter, kan redovisa sin syn p sina egna kvalitetsv rderingar. Inte f r att de d rmed skulle bli mera sanna i n gon som helst bem rkelse, utan snarare som ett led i en kvalitetss kring. En sorts varudeklaration f r de personer man har att g ra med samt ett s tt att inf r sig sj lv kunna st lla fr gan om ens egna v rderingar st mmer verens med de modeller man (anser sig) f lja. Vilka r kriterierna f r bra terapi? Som tidigare konstaterats kan knappast n gra universella regler f r detta formuleras. Det r snarare var och ens uppgift att formulera dessa f r sig sj lv, ifall de inte finns formulerade inom den valda modellen.

4 Inom den l sningsfokuserade litteraturen, och bland dess ut vare, f refaller f ljande variabler vara de som i huvudsak v rderas: 1. Terapin ska ge effekt. Det vill s ga att den ska ha n gon form av verkan, leda till n gon form av m tbar, ben mningsbar och/ eller observationsbar f r ndring. Desto fler i klientens n rhet som kan beskriva en f r ndring, desto b ttre. F r ndringen ska dessutom beskrivas som att den sker i r tt riktning och d rmed av klienten (och allts helst ven dess anh riga) beskrivas som en f rb ttring. 2. Fr nvaro av skadeverkningar. Allts icke nskade sidoeffekter, biverkningar. Som skadeverkning r knas h r ven kr nkning, icke respektfullt bem tande och liknande.

5 I. den m n ven anh riga till klienten r direkt eller indirekt delaktiga g ller detta 1. I texten anv nds genomg ende begreppet terapi. Detta trots att begreppet r luddigt och inte s llan missvisande likav l kunde begrepp som behandling, samtalskontakter, insatser etc. anv ndas. Trots detta blir terapi det samlingsbegrepp som anv nds, i syfte att ka l sbarheten. givetvis ven dessa. Anh riga b r heller inte kunna observera n gra negativa sidoeffekter. 3. ran av lyckanden och framsteg ska i huvudsak kunna tillskrivas klienten (och dess anh riga). Det betyder givetvis inte att terapeutens insats beh ver vara oviktig. Men det faktum att det r klienten, och eventuellt dess anh riga som gjort jobbet.

6 Och d rmed ska tillskrivas ran av framsteg. Utifr n detta r det allts . v rderingsm ssigt b ttre om lyckandet inte tillskrivs exempelvis slumpm ssiga faktorer eller medicinering. 4. Kortast m jliga tid. Det finns ett egenv rde att behandlingen utf rs p kortast m jliga tid. Om samma resultat kan uppn s p kortare tid r det att f redra framf r en l ngre tidsperiod, inte minst d det inneb r en kortare tid av lidande f r klienten. 5. F rebygga behov av upprepad terapi. Det r en f rdel om terapin r uppbyggd p . ett s dant s tt att om liknande problemst llning som den ursprungliga, skulle terkomma ska inte en ny terapikontakt beh va etableras. Klienten ska i st llet kunna anv nda sina vunna kunskaper/erfarenheter f r att l sa situationen utan insats av terapeut.

7 F rutom ovanst ende kriterium kan m jligen nnu en punkt sk njas, snarare h mtad ur debatten n litteraturen eller studier. Denna punkt kan ven s gas vara p en annan logisk niv . n de tidigare, men d den stundtals f rekommer finns den ndock med. Undvikande av individualisering av strukturella problem. I stort sett alla terapiformer har sin utg ngspunkt i individualiserade problemst llningar, snarare n samh lleliga. I. praktiken inneb r det tveksamheter om ifall fenomen som arbetsl shet, tilltagande fetma hos befolkningen, s kallad utbr ndhet etcetera, i f rsta hand ska behandlas med individuella insatser (d rmed inte sagt att dessa grupper inte ska beredas m jlighet till behandling).

8 Snarare handlar det om f rebyggande arbete, strukturinriktade insatser, samh llets organisation eller rent av politiska val och effekter. Gunnar T rngren 2005/2009.